Flemish Baroque Era Painter, 1577-1640  Related Paintings of RUBENS, Pieter Pauwel :. | The Martyrdom of St Livinus | Adoration of the Magi | The Consequences of War (detail) | Return of the Prodigal Son | Portrait of a Woman |
Related Artists:
Herman van der Mijn
(1684, Amsterdam - 1741, London), was an 18th century painter from the Northern Netherlands. According to Houbraken he introduced Jan van Nickelen to Jan Frans van Douven. According to the RKD he learned to paint flowers from Ernst Stuven, and became a master of the Antwerp Guild of St. Luke in 1712, and the following year court painter to Johann Wilhelm, Elector Palatine. He took the family of Jan van Nickelen in tow to Dusseldorp, where they painted at court, and Van der Mijn taught Van Nickelen's daughter Jacoba Maria van Nickelen to paint flowers. She met the painters Rachel Ruysch and Willem Troost (whom Jacoba married) there. Van der Mijn returned to the Netherlands in 1717, but left on a trip via Brussels and Paris to London, where he stayed until 1737, when he took a trip to Leeuwarden
ROSSELLI, Cosimo
Italian Early Renaissance Painter, 1439-1507 Painter. He was documented in Neri di Bicci's workshop between May 1453 and October 1456; in 1459 he received his first known commission, for an altarpiece in Santa Tr?nita, Florence (untraced). It is thought that he subsequently worked with Benozzo Gozzoli, whose influence is evident in his early work, but Cosimo was receptive to the styles of almost all his more gifted contemporaries, including Alesso Baldovinetti (said by Baldinucci to have been his master), Andrea del Verrocchio and the Pollaiuolo brothers. Cosimo's first surviving works of importance are the frescoes in the style of Baldovinetti in the Salutati Chapel, Fiesole Cathedral, datable to between 1462 and 1466, but these are heavily restored.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.